"Flissúr iákkur unður þen þeir!" uppmanade jag äldste sonen i morse. Det är fejk-isländska och betyder "ta på fleecejacka under den där!". Sexåringen blev mycket imponerad, då han trodde att jag pratade riktig isländska. Trettonåringen skvallrade omgående. Flissúr iákkur unður, mumlade sexåringen hela vägen till skolan.
Den enda egentliga isländska jag kan är några fraser på fornnordiska (eller vad det nu är). Tja, "Þungur hnífur" kan jag förstås. En fras som fastnat i åttaåringens hjärna är "de mordiska fornnordiska". Vet inte om han hittat på det själv, eller om det är jag som lurat honom. Så idag berättade jag för honom om de mordiska fornnordiska i Njals saga, om hur de först var vänner men sedan krigade mot varandra.
"Gissur leit við honum og mælti: "Hvort er Gunnar heima?"
"Vitið þér það en hitt vissi eg að atgeir hans var heima." segir Austmaðurinn.
Féll hann þá niður dauður.
Svensk översättning, inte alls lika coolt:
Gissur såg på honom och sporde:»Är Gunnar hemma?»
»Sen själfve efter--nog fick jag veta att spjutyxan var hemma», svarade han och föll död ned.
Fast i den version jag lärde mig hette det "atgeir hans heima var" och "síðan féll hann niður dauður". Ungefär som "Hasta la vista baby" och "Yippie ki yay mother fucker", fast på vikingatiden. Värsta coola vikingarna de där på Island, tyckte åttaåringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar