tisdag 31 mars 2009

... och dubbeln blev en trippel.

Nu ikväll ringde telefonen. Äldste sonen svarade. Det enda han begrep av det främmande språket var mitt förnamn och efternamn. När jag fick luren hävde personen i andra änden ur sig en lång harang på finska. När jag lyssnat en stund påpekade jag att jag tyvärr inte pratar finska. Det enda jag begrep av hela samtalet var ett svenskt hejdå i slutet. Jag vet fortfarande inte vem som ringde eller vad de ville.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar