Vid liv, men det är knappt...

Förra lördagen såg jag fram mot en ljuvlig sovmorgon. Kl 6 väcktes jag av en arg sexåring. Han var arg för att vi aldrig klev upp och gav honom frukost. Han var arg för att han missat all morgonbompa. Jag lyckade förvisso övertyga honom om att morgonbompa över huvud taget inte börjat, men min ljuvliga efterlängtade sovmorgon var redan fördärvad. Och frukost kl 6 på en lugn ledig lördag!? Skulle inte tro det. Imorgon är det lördag igen. Jag vill ha sovmorgon till kl 9. Minst. Om jag äter frukost innan jag lägger mig så kanske jag kan sova till lunch ;-)?