I en dryg timmes tid lekte maken gömma datorn. Inte för att han egentligen hade gömt den, men den var borta. Fetborta. Psykbryt. Svordomar. Han letade både fågel, fisk och mittimellan. Jag förbarmade mig över honom och deltog i letandet.
Vi hade båda en minnesbild av att hans datorväska faktiskt hade burits in i svärföräldrarnas hall i söndags kväll. En minnesbild av att en orange budgetdatorväska från Ikea (min) och en något snyggare svart väska (hans) hade stått i hallen samtidigt. Men vart var hans väska nu!? Hade vi ändå glömt den hemma i vår egen hall? Hade någon fått med sig väskan av misstag? Hur många gömställen kan det finnas i ett hus? Hade någon gömt den? (En gång gömde minsting makens nycklar i flera dagar och glömde berätta att han gömt dem...) Svärmodern och svärfadern började också leta. Till slut, när alla fyra kollat alla konstiga ställen minst en gång var, gav vi upp letandet.
Men så kom jag på ett enda ställe där jag inte kollat! Pinnstolen på gästrummet där vi sover! Och se på tusan, hade han inte gömt datorn själv trots allt, under en grön borthivad t-shirt!
Uppträder ni för publik? ;-)
SvaraRaderaSpektaklet hade nog kanske gjort sig bäst som snabbspolad stumfilm. Replikerna var så enformiga ;-)
SvaraRadera