Egentligen gillar vi vårt nuvarande köksbord, men det är i minsta laget. Det vore trevligt att få plats med gäster. Vi åkte många mil till det stora möbelvaruhuset för att köpa jättebordet Norden. Maken dissade det vita bordet ty bordsskivan var bara en målad spånskiva. Jag dissade de i ljust trä just för att de var i ljust trä. Vi spontanköpte en fåtölj och åkte hem utan bord.
Nu har jag hittat det perfekta bordet! Ett antikt slagbord som är ovanligt stort. Det pratar med mig om hur perfekt det skulle passa i vårt kök. Om vilket wunderbart liv vi skulle få tillsammans. Faktiskt så bryter det lite lätt på tyska, hur nu det kan komma sig. Jag släpade dit maken och presenterade honom för bordet, men han påstår att han inte kan prata med det bordet. Det säger ingenting. Bordet står (eller stod...) i en antikaffär. Innan maken har fattat att jag har rätt har någon annan hunnit prata med bordet. Jag surar fortfarande. Han behöver inte tycka en massa själv hela tiden. Det räcker om han håller med mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar