En frustrerande diskussion utspelade sig i bilen, innan gårdagens avfärd mot slalombacken.
"Grabbar är min uppblåsbara nackkudde bak hos er?" undrade jag.
"Ööh ja..." svarade barn nr 1.
"Jamen ÄR kudden där bak?" undrade jag igen, aningen irriterad.
"Joo, jaa" svarade barn nr 2.
"Är. Kudden. Där?"
"Ja sa vi ju!" vrålade barn nr 2.
"Jamen för fan får jag den då någon gång!?"
"Vadå, du sa ju inte att du ville ha den!" muttrade barn nr 1 surt.
Det gäller att tala i klarspråk med män, stora som små ;-)
SvaraRaderaHaha, en kvinna hade skickat fram kudden på en gång, eller hur!?
SvaraRaderaHaha, jag som har en son med "autism-light" förstår exakt hur barnen resonerade - du sa ju inte vad du ville med kudden ;-)
SvaraRaderaIbland undrar jag hur övertydlig man egentligen ska behöva vara ;-)
SvaraRadera