Mitt i middagsfixet ringer telefonen och sonen med autismdiagnos svarar. Han har överlag väldigt svårt att kommunicera i telefon. Det är svårt att tolka vad andra vill och menar när man inte ser dem.
-Nej, pappa är inte hemma än.
-.....?
-Han kommer inte hem förrän sent.
-....?
-Ja, han har en mobiltelefon!
Och sen lade sonen helt sonika på luren utan minsta hejdå eller förvarning! Jomen, de frågade faktiskt bara om pappa HAR en mobil. De frågade aldrig efter numret. Vad snopna de måste ha blivit!
Nu har vi gjort upp en strategi att sonen ska ropa på föräldrar eller brorsor på en gång när det blir trixiga telefonsamtal. Kanske rentav berätta för den som ringer att det är krångligt att prata i telefon.
Inte alltid så lätt! Kan vara bra att ha en brorsa eller flera som hjälp då! ;D
SvaraRaderaDet kan behövas lite hjälp med oväntade trixigheter och brorsorna är fantastiska hjälpredor!
SvaraRadera