RrRrRrrrrring!

Min förra väckarklocka fick dödsstöten för någon vecka sedan. Kablam och sedan låg den och pep ilsket långt in under sängen. Efter det hade den varken snooze eller lyse längre. Förfärligt svårt att vara utan snooze! Bedrövliga mornar. Att själv ställa fram larmet tio minuter är inte lika snoozigt. Klockradio vill jag inte ha, utan det måste vara en väckarklocka med svepande visare. Blir tokig på väckarklockor som tickar högt!

Jag hittade faktiskt en ny till slut! Bara det att jag glömde att provlyssna ringsignalen i butik... Men hjälp! Den hade en brutalt klar gammaldags telefonringsignal! Inte alls snoozevänligt, för man startar på första signalen. Både skakad och störd. Livrädd rentav. Men man kan väl åtminstone testa den EN morgon? Borde kanske ha varnat maken om ringsignalen innan...

"Jävlar!!!" kved maken när klockan brakade lös, så här denna första, förmodligen enda, morgon.
"Men vad är det som låter!?" hojtade barn nr 3 förvånat nerifrån vardagsrummet (två våningar ner...).

Hoppas att jag får byta till en annan klocka!!!

Även stora barn har kul med Lego

En salig blandning av Castle och Vikings, förmodligen med inslag av Hogwarts. Skynda er att kolla, för tyvärr är filmbolagen snåla med att låna ut ljudet. Sonen mailar varje måndag och klagar, för han vill ha tillbaka ljudet på "The battle for Osgiliath".

Saker jag lärt mig sedan igår

I ett år har yngste sonens trumset bott i vardagsrummet. Igår tokrensade maken och jag i smågrabbarnas rum, så nu är det minsann ordning i röran. Alla playmoprylar åkte en våning upp till förrådet, fortfarande lättillgängligt om någon blir leksugen. Trummorna fick äntligen plats i grabbarnas rum.

Men digitala trumset lever om mer på andra våningen, än på bottenvåningen! Surprise! Kökstaket/barnrumsgolvet bjöd på oväntade akustiska egenskaper ;-) Även om man såklart inte hör själva trumsolona, så hör man ändå bonkandet på baskaggen och bankandet med trumstockarna. Nu funderar jag på om sonen faktiskt ska få den illgröna ryamatta han suktat över i några år. Han gillar att de ser ut som gräs och jag gillar om de ljuddämpar en aning!

My precious photos liksom

Äntligen fick vi upp fotoväggen i mellanrummet! De svartvita fotona har jag samlat på mig under många år, men det är först nu de får bo så här många på samma vägg. Faktiskt fick inte riktigt alla foton plats! En del gamla foton fick en väldigt fin vit passepartout med svart innerkant (finns på Gallerix). Fotot högst upp till vänster är maken och jag på en parkbänk sommaren -89! Bröllopsfotot bredvid är taget tio år senare.

När man kommer uppifrån...

...och när man kommer nerifrån.

Bloggen bara bråkar

Bloggen bråkade om cookies. Krävde nya cookies. Andra cookies. Ta bort alla gamla cookies. Jag fattade inte ens vart man skulle stoppa in de där kakorna ;-) Nu verkar det åtminstone gå att logga in igen! Najs!

Badrumsrealism

Man får vara glad att man lade märke till de åtta tomma toarullarna INNAN man befann sig i en besvärlig situation. Det är för tusan straffbart att använda det sista toapapperet utan att hämta nytt!

Goddag & Gott Nytt År!

Som invigning av det nya året åkte jag på en riktig tjottablängarförkylning. Attributet mellan lysmaskarna (näsan alltså) har inte haft det lätt. Så värst mycket hemmahusfix blev det inte under jullovet, men vi har åtminstone bankat upp vår svartvita fotovägg!