Min förra väckarklocka fick dödsstöten för någon vecka sedan. Kablam och sedan låg den och pep ilsket långt in under sängen. Efter det hade den varken snooze eller lyse längre. Förfärligt svårt att vara utan snooze! Bedrövliga mornar. Att själv ställa fram larmet tio minuter är inte lika snoozigt. Klockradio vill jag inte ha, utan det måste vara en väckarklocka med svepande visare. Blir tokig på väckarklockor som tickar högt!
Jag hittade faktiskt en ny till slut! Bara det att jag glömde att provlyssna ringsignalen i butik... Men hjälp! Den hade en brutalt klar gammaldags telefonringsignal! Inte alls snoozevänligt, för man startar på första signalen. Både skakad och störd. Livrädd rentav. Men man kan väl åtminstone testa den EN morgon? Borde kanske ha varnat maken om ringsignalen innan...
"Jävlar!!!" kved maken när klockan brakade lös, så här denna första, förmodligen enda, morgon.
"Men vad är det som låter!?" hojtade barn nr 3 förvånat nerifrån vardagsrummet (två våningar ner...).
Hoppas att jag får byta till en annan klocka!!!
Men usch är du också en sådan där hemsk snoozare? Det är min man som förpestar mornarna för mig. Upp och hoppa när det ringer vetja;)
SvaraRaderaMen nä! Måste helt enkelt få snooza! Annars kanske benen och hjärnan inte hunnit vakna innan jag kliver upp och så är det helt plötsligt jag själv som ligger och piper ilsket under sängen ;-)
SvaraRadera